Betania (missionshuset)

Bönehuset Betania med 100 år på nacken, förlåt nocken…

Familjen Andersson flyttade in 1909 – och trängdes med åtta barn i två rum på övervåningen. Nu bor ”Pastorn” och ”Pastorskan” i Betania. De kallas så, Tommy och Brittinger Schönstedt, som köpte Betania av Siv Engström 1996. Då var huset för länge sedan avkristnat och psalmsången hade trettiotalet år tidigare klingat ut. Församlingslivet stannade av redan på 60-talet och blev sommarviste för familjen Engström från Stockholm 1979.

För några år sedan stannade en bil till på vägen utanför bönehuset. I framsätet satt Elsa Carlsson. Hon sa: – Äntligen har jag hittat huset där jag föddes! Elsa Carlsson, Julitta, föddes i Betania 1919, tio år efter att föräldrarna Axel och Elin flyttat in i de två rummen på övervåningen. Närmare bestämt kök och rum och pottor och slaskhink och barnaskrik.

Elsa Carlsson berättade: – Pappa, som var smed och snickare, fick jobb som vaktmästare för Betania när bostadsdelen var färdigbyggd 1909. Men det var mamma som fick göra grovjobbet. Vi var sex barn och två vuxna i de två rummen på övervåningen. Vi sov på madrasser på golvet. Två barn hade flyttat hemifrån sedan de fått arbete i Eskilstuna. I uthuset stod vår enda ko och när det var gudstjänst i bönehuset fick besökarna ställa in hästen i stallet.

Elsa Carlsson minns farbror Otto som bodde i grannhuset där familjen Larsson nu bor. Janne Larssons farfar köpte huset 1947, men Otto och hans hushållerska Mina fick bo kvar på övervåningen.

Familjen Andersson flyttade in när huset stod klart 1909 och flyttade ut 1924. Ovanstående bild är från 1923. Övre raden från vänster: Mamma Elin, f 1883, med yngsta barnet Tage, f 1922 (i famnen), pappa Axel, f 1879, Edit, f 1905, och Karl, f 1907. Främre raden från vänster: Erik, f 1908, Sven, f 1911, Elsa, f 1919 (som kom på besök sommaren 2007), Signe, f 1916, och Gösta, f 1913. 1924, samma år som familjen flyttade från Betania i Stålboga, föddes sonen Bertil.


Text och bilder: Tommy Schönstedt